Koh Ngai

Jag anländer efter en timmes båttur till den lilla ön Koh Ngai tillsammans med min familj och ett gäng goda vänner. (En båtresa i Thailand tar alltid en timme ;-)) Vi möts av ett förskräckligt oväsen, så Kjell frågar vad det är som låter. Det är cikador får vi veta.
Det vi ser på land är restaurangen där vi kommer att äta många goda måltider.

Vi har bestämt oss för att stanna här en vecka för att hinna varva ner ordentligt innan vi åker vidare till Malaysia.

Fullständig avkoppling.
Här på ön finns inte ens någon turistshopping. Det blir gott om tid att läsa och bygga sandslott.

På en av öarna i bakgrunden, Koh Muk, finns den för bara några år sedan upptäckta grottan Emerald Cave. Jag har tyvärr ingen bild från grottan, men om du läser vidare förstår du säkert varför.

En dag bestämmer vi oss för att besöka grottan.Vi hyr en longtailbåt och ger oss iväg. På väg ut till ön försämras vädret snabbt. Det börjar blåsa och regna och vi hör åskan i bakgrunden. Båten nästan kastas in i klippväggen när vi kommer fram. Det känns litet motigt att ta av sig i badkläder och sänka sig ner i vattnet.

Vi simmar in i den kolsvarta tunneln vägledda av vår guide som lyser vägen med en ficklampa. Åskan och vågorna ger eko i tunneln. Ett par vänder om och simmar tillbaka till båten igen, men vi andra fortsätter in i mörkret. Jag har kommit en bit på efterkälken och plötsligt försvinner ljuset därframme. Jag grips nästan av panik, men så tar jag några simtag till och ser en glimt av dagsljuset. Tunneln svänger runt en klippa och där är grottans mynning.

Det är en otrolig känsla att simma ut ur den mörka tunneln. Den grunda lagunen mitt på ön är omgiven av lodräta klippväggar och har en liten sandstrand kantad med palmer. Här nere är det alldeles lugnt. Solen bryter fram genom regndiset och vattnet är kristallklart och smaragdgrönt.
- Det var det häftigaste jag nå´nsin varit med om! säjer Staffan till mig när vi står i det grunda vattnet och ser oss omkring.